ÄLSKADE DOTTER

Inte för att någon kanske läser denna blogg längre men jag vill ändå bjuda på en bild utifall att. En bild på min älskade dotter, den efterlängtade, Tea. När jag tittar på henne fylls hela jag av kärlek och på en microsekund har jag förflyttat mig de där fyra åren igen tills hon äntligen kom till oss. De där fyra oändligt långa åren. Åh vad jag önskar att jag hade kunnat ge henne ett syskon. Hon hade förtjänat det. Men vi har det ganska bra ändå som en familj på tre, plus lite djur såklart. Den där tomma platsen i baksätet i bilen kommer dock alltid ge mig ett hugg i hjärtat. Det är inte meningen att tiden ska läka alla sår.

Glöm inte att gå in på min andra blogg för att få information om hur du förköper boken Den efterlängtade - historien om hur Tea blev till. Utan filter. Där finns även information om mitt liv i tre dimensioner och målet om att kombinera de tre sakerna jag älskar att jobba med.
https://ronjalindberg.blo.gg

 

DEN EFTERLÄNGTADE SOM BOK

En dröm om att bli författare startade i min hjärna för över sjutton år sedan då mitt skrivintresse började. Nu verkar det som att den ska bli verklighet! Ett förlag vill trycka min biografi, har fortfarande inte riktigt förstått detta. Den efterlängtade, historien om vår ofrivillig barnlöshet resa och misslyckade syskonförsök kommer alltså att bli en bok. Så om jag ska se någon som helst mening med det jobbiga vi genomgått dessa år så är det att jag kanske får chansen att hjälpa någon att lättare gå igenom sin resa. Om min bok kan hjälpa en enda människa så är det värt allt.
Läs mer och läs två utdrag ur boken på länken nedan. 

https://ronjalindberg.blo.gg

DEN SERIÖSA FRÅGAN SOM JAG ANTOG SKULLE KOMMA

Det var inte igår jag skrev här. För er (om det finns någon) som fortfarande läser så, vi lever och vi mår bra. Om man nu kan sammanfatta det så kort och tråkigt. Första snön har landat och ligger kvar än. Julen närmar sig, Tea har hunnit fylla 4 år. Herregud vad tiden går fort egentligen. Jag tog lite bilder på Tea ute i snön för någon dag sedan. Bjuder på en av dem för att liva upp inlägget lite. Min finaste älskade dotter, mitt allt, mitt universum. Varför behöva liva upp inlägget kanske ni tänker? I förgår fick jag den seriösa frågan som jag antog skulle komma. Tea har skojat lite och frågat förut också men hon har varit lite för liten och man har märkt att det inte varit en seriös fråga liksom. Vi stod i hallen varpå hon helt spontant säger "Mamma, kan inte jag få bli storasyster?" Det högg till i hjärtat direkt hon sa det. Jag sätter mig ner på huk och tar hennes hand. "Gumman, vi har försökt, men det verkar som mamma och pappa inte kan få fler barn. Vi hade jättesvårt att få dig också." Hon ser lite besviket på mig och svarar "åh... men kan jag få bli lillasyster istället då?" Jag pressar fram ett leende och tårarna bränner under ögonlocken. "Lillasyster kan du inte bli eftersom du är född först hjärtat, och det verkar tyvärr som att du inte kommer att få något syskon" Tea tittar nu uppgivet på mig innan hon engergirikt säger "Du och pappa får försöka när ni blir gamlare så kanske det går". Älskade unge, mammas kämpe. What woud I do without you. Mamma önskar av hela mitt hjärta att jag kunde uppfylla din dröm om att få bli storasyster.