R.I.P LADDARE NR 2

Hormonerna är i schack nu i alla fall. Idag gav min laddare till datorn upp, wtf!? Köpte den för ca 2 månader sen bara. Nu har min dator dött och jag har tagit beslag på Jonas dator, tur att man kan göra det. Men jag går inte ihop med stationära datorer längre, hur pallade jag sitta där jämt förut!? Måste blivit ännu mer svankryggig med åren, I hate that, kan ju knappt sitta som folk längre. My ligger över hela skrivbordet, pillar på headset och papper och leker "vem kan bli längst och riva ner mest papper - jag!" .. Eller något.
 
Väntar på svar ifrån företaget där jag köpte laddaren, har iaf 6 månaders garanti, frågan är bara hur lång tid de tar innan man får en ny laddare. ..
 
Nu ska jag göra iordning varma hallon med glass och topping av limeblad och vaniljsocker, det räddar dagen! (a) Och sedan invänta dagens avsnitt av medium kl 10, innan dess får vi se vad den usla tv världen bjuder på.

DEN EFTERLÄNGTADE - DEL 26

Min man är en osocial bög, och jag ska gå och äta de två sista hormonpillerna. Detta kommer göra mig till nervvrak en dag, jag orkar, visst, jag orkar sålänge mitt hjärta orkar slå, men det gör mig fucking jävla cp crazy ibland. Och så en man som bara åker iväg hela tiden när man behöver honom, och när han väl är hemma så är han inte social då heller.

I do not care a damn thing about it

Tänk att allting ska vara så förbannat svårt och hopplöst. När är det min tur? När är det nedförsbacke? När ska tankarna vara rena ifrån skit? Och det mesta av allt är att inget av de här har någon betydelse eftersom jag ändå inte är mig själv just nu.

Ägnat dagen åt promenad i skogen med Jonas, såg ett rådjur, och sedan magont hela eftermiddagen och kvällen, mensvärk eller något kanske, inte den blekaste aning. Det resulterade iaf i att allt som hade med "måsten" och planering av mat att göra åkte rakt ner i soptunnan och jag låg kvar i soffan och såg dum ut. And you know what? I do not care a damn thing about it