DenEfterlängtade

Jaha... tänkte försöka blogga lite, bara för att hålla det vid liv liksom. Men jag kan ju ha förlorat alla läsare vid de här laget så, de kanske är bortkastad tid. Då får de vara så.

 

Börjar bli mer och mer nervös för IVF besöket den 7 juni, de närmar sig.. Annars händer de väl ingenting på barnfronten. Jag jobbar och står i, fick runt 80 timmar i April, har dock fått mer nu i maj. :) De känns bra! Jag fyllde år igår, men de var inget speciellt med det.. På lördag fyller Jonas år. På fredag blir det grillfest med lite kompisar.

 

På lördag.. då ska Jennifers Ängla döpas. Hon är nu ett halvår gammal, och ja.. vad mer kan man säga. Jag är fortfarande kvar på ruta ett. Satt och läste igenom lite gamla inlägg ifrån den efterlängtade, och ja.. va mer kan man säga än att de svider. Men på något vis känns de som att jag inte tar de lika hårt nu som då, jag har väl helt enkelt blivit äldre, mer tålig kanske och så "stryper" nog jobbtimmarna de jobbiga tankarna lite. De var snart 3 år och 4 månader sedan jag slutade med p-piller, och hade hade bara vetat de jag visste då så hade jag trott att mitt barn skulle vara minst 2 år nu. Det är ju sjukt så fel man kan ha.. Det hade varit väldigt skönt om man hade fått veta, "hallå du där uppe, som påstår dig finnas och vara gud, kan du ge mig ett jädra tecken. berätta när och om jag blir gravid, berätta om provrör ens kommer hjälpa. Kommer jag få ett barn 2013? 2020? GE MIG ETT TECKEN!"

 

Yeah, right...
Hoppas ni inte glömt mig, lika patetisk nu som då, men, lika fast nu som då på att jag tänker fortsätta kämpa om jag så ska dö på kuppen.