LITE RANDOM & EN UTSTÄLLNING

Inte blivit av att blogga på ngra dagar, har väl helt enkelt inte haft så mycket att skriva då jag mest legat i soffan och väntat ut tiden. Har i alla fall varit i borlänge idag på kattutställning hela kompani familjen och fyra av mammas katter. Två gick till panel, vann inte alltihop, men fortfarande kul! :) Blev lunch på thai restaurang också och min favvis soppa (tom yam gong tror jag den heter). Mums! Jag är dock väldigt trött, uppe sen halv 6 och så hormoner på det. Så det blir nog en tidig kväll, om jag inte fastnar framför filmen som börjar 9 på fyran, och risken finns att jag gör det. x)

Vi fick med oss mammas hona Emmie hem också som sällskap till My eftersom Merrel mest sover. Det funkar mycket bättre med dem två än med My och Miro, åtminstonde hittills. Än så länge leker dom och busar, hoppas det håller i sig! Känns bra att ha tre katter i hemmet igen. :3 Ha en bra kväll, hoppas jag inte missat allt för många läsare med mitt blogguppehåll. Kram på er <3

DEN EFTERLÄNGTADE - DEL 50

Fick idag reda på att 2 av våra befruktade ägg gick att frysa. Så om något av dessa riktiga försök skulle lyckas så kan vi bara hålla tummarna för att något av de där äggen kanske blir ett syskon en vacker dag. Dem är frysta i max 5 år. :3 I övrigt så går de väl framåt. Tabletterna jag äter nu innan grav. test gör mig illamående och trött så jag är inte så särskilt social med omvärlden men jag lever och mår rätt så bra ändå. :) Fått någon skum mani av att jag MÅSTE äta Mc Flurry daim på donken jämt och ständigt, annars slår jag helst sönder något, hormoner säger jag bara.. xD Och nej de behöver inte betyda att jag är gravid då jag känt så ett tag, men de är liknande hormoner jag hållit på med innan som man har när man är gravid. Btw, skrev just inlägg nr. 50 i Den Efterlängtade. Frågan är hur många det blir innan resan, på ett eller annat sätt, tar slut... Tänk om man någon dag fick övergå till kategorin "Graviditeten - Den Efterlängtade" istället. :3

MEST SKRÄMMANDE..

Jag har förut fått frågor som "vad är jobbigast?" vad är mest skrämmande? Osv. Jag tänkte nu besvara dem litegrann. Resan i sig har varit förjävlig, men samtidigt så ja...
 
Det som är mest skrämmande är inte att få ett negativt test egentligen, utan hur allt slutar, att det slutar. För om det här ivf försöket misslyckas så blir försök två innan jul och det sista efter jul. Vilket betyder att hur det här än slutar så kommer min barn resa vara slut runt sommaren nästa år. 4,5 års barnförsök kommer vara över. Chansen är så otroligt liten att ett ivf försök lyckats om alla tre första försöken misslyckas, och dessutom kostar varje försök 30'000 kr (du får bara tre gratis) så med andra ord så kommer vi inte genomgå något mer försök om ingen av de första lyckas. Ivf är sista delen i denna resa, avgörandet för om jag kommer få bli gravid eller inte. Det är mest skrämmande. Förut har man ju alltid intalat sig vid neg. test och motgångar att "vi har ju ivf kvar" eller något liknande. Det har alltid funnits ett steg till att ta, det finns inte längre.
Jag försöker intala mig att om det här inte funkar så ska jag väl helt enkelt inte ha barn. Eller så är det någon där ute i världen som behöver mig mer än vad jag behöver en graviditet och barnets första månader. Men det är ändå skrämmande att resan snart är slut, självklart hade man ju inte orkat leva hela livet med den, men ändå.. Konstigt kanske men sant. x)
 
Jag kommer nog ändå aldrig förstå innebörden, om det nu finns någon, med att så många som inte är mogna (eller ens vill) får barn och inte tar hand om dem hälften så bra som många andra hade gjort. Men de här andra lyckas aldrig få sitt barn. Alla har vi olika åsikter. De va som min kompis sa; Jag tror att livet är en skola. Man ska lära sig en jävla massa saker. Gravida 16 åringen lär sig att det man gör får j-vliga konsekvenser o du lär dig att kämpa trots motgångar, sånt. Vore allt skitlätt för alla skulle det inte finns några goda människor i världen för alla skulle alltid få vafan dom än ville direkt så. Sen är det inte alla som får det man vill.
Och det ligger något i det, men samtidigt är det så otroligt orättvisst. Ingen har väl sagt att livet ska vara enkelt heller, men ja.. Äsch. Skiter i det här inlägget nu. :p