DenEfterlängtade

Jag har förut fått frågor som "vad är jobbigast?" vad är mest skrämmande? Osv. Jag tänkte nu besvara dem litegrann. Resan i sig har varit förjävlig, men samtidigt så ja...

 

Det som är mest skrämmande är inte att få ett negativt test egentligen, utan hur allt slutar, att det slutar. För om det här ivf försöket misslyckas så blir försök två innan jul och det sista efter jul. Vilket betyder att hur det här än slutar så kommer min barn resa vara slut runt sommaren nästa år. 4,5 års barnförsök kommer vara över. Chansen är så otroligt liten att ett ivf försök lyckats om alla tre första försöken misslyckas, och dessutom kostar varje försök 30'000 kr (du får bara tre gratis) så med andra ord så kommer vi inte genomgå något mer försök om ingen av de första lyckas. Ivf är sista delen i denna resa, avgörandet för om jag kommer få bli gravid eller inte. Det är mest skrämmande. Förut har man ju alltid intalat sig vid neg. test och motgångar att "vi har ju ivf kvar" eller något liknande. Det har alltid funnits ett steg till att ta, det finns inte längre.

Jag försöker intala mig att om det här inte funkar så ska jag väl helt enkelt inte ha barn. Eller så är det någon där ute i världen som behöver mig mer än vad jag behöver en graviditet och barnets första månader. Men det är ändå skrämmande att resan snart är slut, självklart hade man ju inte orkat leva hela livet med den, men ändå.. Konstigt kanske men sant. x)

 

Jag kommer nog ändå aldrig förstå innebörden, om det nu finns någon, med att så många som inte är mogna (eller ens vill) får barn och inte tar hand om dem hälften så bra som många andra hade gjort. Men de här andra lyckas aldrig få sitt barn. Alla har vi olika åsikter. De va som min kompis sa; Jag tror att livet är en skola. Man ska lära sig en jävla massa saker. Gravida 16 åringen lär sig att det man gör får j-vliga konsekvenser o du lär dig att kämpa trots motgångar, sånt. Vore allt skitlätt för alla skulle det inte finns några goda människor i världen för alla skulle alltid få vafan dom än ville direkt så. Sen är det inte alla som får det man vill.

Och det ligger något i det, men samtidigt är det så otroligt orättvisst. Ingen har väl sagt att livet ska vara enkelt heller, men ja.. Äsch. Skiter i det här inlägget nu. :p