TEKOPPEN ÄR MIN BÄSTA VÄN
Jag skulle ha jobbat hela denna helgen men en "fin" förkylning hann ikapp mig. Egentligen är jag inte totaldäckad på något vis, men min röst har valt att överge min kropp för en tid. Vi pratar ovanlig enorm heshet, nästintill stum. Då blir det svårt att jobba i mitt jobb. Även om jag varit ganska förskonad med heshet senaste tiden så blir man alltid lika less när det väl händer. Det begränsar mig något enormt. Jag blir inte hes som "normala" människor utan jag blir oftast stum och behöver vara så tyst som möjligt i några dagar upp till två veckor innan det blir bra. De få gånger jag behöver prata kan det låta som att jag viskar fast jag tar i allt jag kan (normalt skulle ha skrikit liksom). Detta är för att jag föddes med knutor på stämbanden, opererade dem 2003 men det blev inte helt bra och det går inte att göra bättre. Så kort och gott, mina stämband stänger sig inte helt och jag behöver sova med två kuddar ständigt för att inte få magsaft på stämbanden. Så ja, mina stämband är inte som vanliga stämband kort och gott. Så därför är det bara att gilla läget och vänta ut denna heshet och hoppas på att jobbet är förstående. Känns så trist bara när man förlorar så mycket pengar och måste sjukanmäla sig så många dagar när man nyligen börjat på schema. Så just nu är tekoppen min bästa vän, det lindrar i halsen och gör det lite lättare att prata för en kortare stund. Jag passade på att damma av kameran när jag ändå satt här med min tekopp.
