NY RESA TAR SIN BÖRJAN

Dags att sparka igång andra och sista behandlingen. Ultraljud idag avklarat. Jag ska börja äta progynon igen nu tre gånger om dagen fram till nästa måndag. Då är det ultraljud igen 15.30 för å konstatera om jag kan börja med lutinus då. Så får vi se vad som händer efter det. Ska även äta trombyl en gång om dagen för att undvika blodproppar. Aja. Känns iaf bra att vara igång igen. Förhoppningsvis är denna behandling slutförd innan mars är slut isf. 

EN LITEN UPDATE

I torsdags (efter FYRA dagars försök!) fick vi äntligen tag i ivf. Hon som vi pratade med då trodde att det var försent att påbörja ny behandling direkt på denna blödning. Som jag förstod ville läkaren ha ett ultraljud innan nästa behandling startar. För min del vill jag bara sätta in det sista ägget och få det överstökat, få veta hur det blir. Hursom helst så fick jag ultraljud bokat 11.45 nu på måndag 27/2 så får vi se efter det hur vi går vidare med behandlingen.. Jag har inte riktigt haft tiden att "sörja" elr få må dåligt sen i måndags och de ligger och trycker inombords liksom. Antingen har det varit jobb eller så har Tea krävt min uppmärksamhet eller så har vi haft andra utbildningar eller åtaganden. Det har liksom gått i ett sen jag blev tvungen att gå ut genom dörren mot jobbet några minuter efter det negativa testet i måndags och bita ihop när tårarna började bildas i ögonen. Sen dess har jag varit helt.. tom. Nästa vecka jobbar jag sex av sju dagar och dessutom är de det här.. förbannade vasaloppet. Missförstå mig rätt, det är en bra tradition eller vad man säger men för mig som bor i Mora, på ena sidan stan, och jobbar på den andra, så är det ett helvete med alla turister som är här och trängs så man får köa till/från jobbet. Så jag vill bara att det ska vara överstökat. Så efter ultraljudet på måndag ska jag iväg och jobba kväll så jag hoppas att det inte blir några jobbiga besked eller undersökningar. Well, jag lever. Jag kan inte påstå att jag mår bra men jag jobbar på det.

EN BILD SÄGER MER ÄN TUSEN ORD

 
En bild säger mer än tusen ord brukar man säga. Och jag orkar inte "hålla på spänningen" så jag börjar med den direkt. Idag är en tung dag. Tog det efterlängtade gravidtestet imorse som var negativt och bara nån timme senare började jag blöda. Har haft brun/röda flytningar sen igår morse men klarat mig med trosskydd och sånt kan man ju ha som gravid också så jag har inte tappat hoppet för det. Det tappade jag imorse. Direkt efter testet var utfört var jag dessutom tvungen att åka till jobbet (där de flesta inte vet vad jag genomgår) så det var en tuff dag idag. Nu är jag i alla fall hemma och ledig till onsdag kväll. Imorse ville jag bara ligga under täcket och grina, istället slog jag på en glad fasad och hjälpe de äldre upp ur sängen. Men även den starkaste känner sig undanknuffad ibland. Jag är i alla fall glad att vi har ett till befrukat ägg kvar i frysen. Så än finns det hopp. Jag ringde ivf för över en timme sen för att meddela men de svarade inte så jag pratade in meddelande, än har dem inte ringt upp så dem ringer kanske inte ens idag. Så vi får se hur vi går vidare utifrån det här när dom ringer. Det känns dock såhär, oroväckande. Jag har haft små illamående attacker och ömma bröst i nån vecka så jag trodde faktiskt på detta (kanske lite för mycket, eftersom Tea lyckades på första försöket). Men också för att de vid insättning sa att det var perfekta förutsättningar med perfekt slemhinna och perfekt ägg. Så nu har mina förhoppningar minskat. Men än slutar jag inte kämpa. Vi får se när insättning av sista ägget blir (om det klarar upptning). Just nu vill jag bara få det avklarat nu så att jag kan få gå vidare i mitt liv å försöka släppa barnlängtan, alt. få glädjas åt en till graviditet. 
Med detta kanske ni förstår att efter denna insättning med vårt sista befruktade ägg så är denna resa slut, oavsett resultat på det. Någon helt ny behandling är inte aktuell. Pengarna finns inte (ca. 40 000 kr för en behandling) men främsta orsaken är att vi helt enkelt inte orkar med det igen. Det krävdes så otroligt mycket med avbryt och korrigering bland hormoner för att få mina äggblåsor och växa (och nu denna gång gjorde dem ju inte ens det fast dem skulle, men det gick ju bra å sätta in ändå). Att plocka ut ägg och förbereda mina miljoner småå äggblåsor till att ett fåtal (inte för många) ska bli en bra storlek är inte lätt. Och utplock av ägg är en helt annan procedur än insättning. Så nej. Jag kommer alltid vara evigt tacksam för att jag har Tea men jag kommer också alltid ha en längtan efter barn nummer två om det aldrig uppfylls. Så det som går att göra nu är att invänta samtal från ivf, hålla alla tummar och tår på det sista lilla ägget i frysen och krama Tea extra hårt denna tunga tid framöver. Kram på er läsare!