DenEfterlängtade

En bild säger mer än tusen ord brukar man säga. Och jag orkar inte "hålla på spänningen" så jag börjar med den direkt. Idag är en tung dag. Tog det efterlängtade gravidtestet imorse som var negativt och bara nån timme senare började jag blöda. Har haft brun/röda flytningar sen igår morse men klarat mig med trosskydd och sånt kan man ju ha som gravid också så jag har inte tappat hoppet för det. Det tappade jag imorse. Direkt efter testet var utfört var jag dessutom tvungen att åka till jobbet (där de flesta inte vet vad jag genomgår) så det var en tuff dag idag. Nu är jag i alla fall hemma och ledig till onsdag kväll. Imorse ville jag bara ligga under täcket och grina, istället slog jag på en glad fasad och hjälpe de äldre upp ur sängen. Men även den starkaste känner sig undanknuffad ibland. Jag är i alla fall glad att vi har ett till befrukat ägg kvar i frysen. Så än finns det hopp. Jag ringde ivf för över en timme sen för att meddela men de svarade inte så jag pratade in meddelande, än har dem inte ringt upp så dem ringer kanske inte ens idag. Så vi får se hur vi går vidare utifrån det här när dom ringer. Det känns dock såhär, oroväckande. Jag har haft små illamående attacker och ömma bröst i nån vecka så jag trodde faktiskt på detta (kanske lite för mycket, eftersom Tea lyckades på första försöket). Men också för att de vid insättning sa att det var perfekta förutsättningar med perfekt slemhinna och perfekt ägg. Så nu har mina förhoppningar minskat. Men än slutar jag inte kämpa. Vi får se när insättning av sista ägget blir (om det klarar upptning). Just nu vill jag bara få det avklarat nu så att jag kan få gå vidare i mitt liv å försöka släppa barnlängtan, alt. få glädjas åt en till graviditet. 

Med detta kanske ni förstår att efter denna insättning med vårt sista befruktade ägg så är denna resa slut, oavsett resultat på det. Någon helt ny behandling är inte aktuell. Pengarna finns inte (ca. 40 000 kr för en behandling) men främsta orsaken är att vi helt enkelt inte orkar med det igen. Det krävdes så otroligt mycket med avbryt och korrigering bland hormoner för att få mina äggblåsor och växa (och nu denna gång gjorde dem ju inte ens det fast dem skulle, men det gick ju bra å sätta in ändå). Att plocka ut ägg och förbereda mina miljoner småå äggblåsor till att ett fåtal (inte för många) ska bli en bra storlek är inte lätt. Och utplock av ägg är en helt annan procedur än insättning. Så nej. Jag kommer alltid vara evigt tacksam för att jag har Tea men jag kommer också alltid ha en längtan efter barn nummer två om det aldrig uppfylls. Så det som går att göra nu är att invänta samtal från ivf, hålla alla tummar och tår på det sista lilla ägget i frysen och krama Tea extra hårt denna tunga tid framöver. Kram på er läsare!