DEN SERIÖSA FRÅGAN SOM JAG ANTOG SKULLE KOMMA

Det var inte igår jag skrev här. För er (om det finns någon) som fortfarande läser så, vi lever och vi mår bra. Om man nu kan sammanfatta det så kort och tråkigt. Första snön har landat och ligger kvar än. Julen närmar sig, Tea har hunnit fylla 4 år. Herregud vad tiden går fort egentligen. Jag tog lite bilder på Tea ute i snön för någon dag sedan. Bjuder på en av dem för att liva upp inlägget lite. Min finaste älskade dotter, mitt allt, mitt universum. Varför behöva liva upp inlägget kanske ni tänker? I förgår fick jag den seriösa frågan som jag antog skulle komma. Tea har skojat lite och frågat förut också men hon har varit lite för liten och man har märkt att det inte varit en seriös fråga liksom. Vi stod i hallen varpå hon helt spontant säger "Mamma, kan inte jag få bli storasyster?" Det högg till i hjärtat direkt hon sa det. Jag sätter mig ner på huk och tar hennes hand. "Gumman, vi har försökt, men det verkar som mamma och pappa inte kan få fler barn. Vi hade jättesvårt att få dig också." Hon ser lite besviket på mig och svarar "åh... men kan jag få bli lillasyster istället då?" Jag pressar fram ett leende och tårarna bränner under ögonlocken. "Lillasyster kan du inte bli eftersom du är född först hjärtat, och det verkar tyvärr som att du inte kommer att få något syskon" Tea tittar nu uppgivet på mig innan hon engergirikt säger "Du och pappa får försöka när ni blir gamlare så kanske det går". Älskade unge, mammas kämpe. What woud I do without you. Mamma önskar av hela mitt hjärta att jag kunde uppfylla din dröm om att få bli storasyster. 

BAKNING BLAND HORMONER

Det är tur att man inte behöver någon röst för att handla julklappar på nätet och baka. Igår firade jag och Jonas 9 år så Tea var hos sin farmor och vi gick ut och åt på restaurang där vi för övrigt fick 25% rabatt på hela notan för att dom hade glömt bort oss, det var dock inget vi reflexterade över att dom hade gjort, men gratis är gott som man säger! Igår tog jag även den sista tabletten Letrozole så nu är det bara att invänta ultraljudet på torsdag. Och när det gäller hormoner så har jag faktiskt inte märkt någonting, förutom rikliga blödningar (som tack och lov avtagit och nog är på g att ge sig helt) och mensvärk som jag också sluppit senaste två dagarna. Så får vi helt enkelt se vad som händer på torsdag. 
Julpyntat har vi hunnit med i fredags också, så nu är alla avdentstakar och julstjärnor på plats i fönstren och genast blir det mycket mysigare och lättare att stå ut med mörkret. Idag har jag uppfyllt mina lovord till Tea och vi har bakat både lussekatter och pepparkakor hela familjen, väldigt mysigt och roligt faktiskt! Tea körde ner pepparkaksformarna på måfå ner i degen och stoppade i massor med russin i lussekatterna, precis så som det ska vara i barnfamiljer. Fixat adventljusstake och tänt första ljuset har vi hunnit med också och nu har jag tagit plats i soffan. Jonas är på jobbet och Tea sover sött (som den sötaste hon är!) i sin säng så jag passade på att ta lite egentid vid datorn. Var förbi och la i läkarintyget i chefens fack idag också och sen håller vi tummarna för att min röst fungerar normalt åtminstone till ivf besöket vore ju skönt. Avslutar med lite bilder ifrån dagen, kram på er!
 

TEKOPPEN ÄR MIN BÄSTA VÄN

Jag skulle ha jobbat hela denna helgen men en "fin" förkylning hann ikapp mig. Egentligen är jag inte totaldäckad på något vis, men min röst har valt att överge min kropp för en tid. Vi pratar ovanlig enorm heshet, nästintill stum. Då blir det svårt att jobba i mitt jobb. Även om jag varit ganska förskonad med heshet senaste tiden så blir man alltid lika less när det väl händer. Det begränsar mig något enormt. Jag blir inte hes som "normala" människor utan jag blir oftast stum och behöver vara så tyst som möjligt i några dagar upp till två veckor innan det blir bra. De få gånger jag behöver prata kan det låta som att jag viskar fast jag tar i allt jag kan (normalt skulle ha skrikit liksom). Detta är för att jag föddes med knutor på stämbanden, opererade dem 2003 men det blev inte helt bra och det går inte att göra bättre. Så kort och gott, mina stämband stänger sig inte helt och jag behöver sova med två kuddar ständigt för att inte få magsaft på stämbanden. Så ja, mina stämband är inte som vanliga stämband kort och gott. Så därför är det bara att gilla läget och vänta ut denna heshet och hoppas på att jobbet är förstående. Känns så trist bara när man förlorar så mycket pengar och måste sjukanmäla sig så många dagar när man nyligen börjat på schema. Så just nu är tekoppen min bästa vän, det lindrar i halsen och gör det lite lättare att prata för en kortare stund. Jag passade på att damma av kameran när jag ändå satt här med min tekopp.