DEN SERIÖSA FRÅGAN SOM JAG ANTOG SKULLE KOMMA

Det var inte igår jag skrev här. För er (om det finns någon) som fortfarande läser så, vi lever och vi mår bra. Om man nu kan sammanfatta det så kort och tråkigt. Första snön har landat och ligger kvar än. Julen närmar sig, Tea har hunnit fylla 4 år. Herregud vad tiden går fort egentligen. Jag tog lite bilder på Tea ute i snön för någon dag sedan. Bjuder på en av dem för att liva upp inlägget lite. Min finaste älskade dotter, mitt allt, mitt universum. Varför behöva liva upp inlägget kanske ni tänker? I förgår fick jag den seriösa frågan som jag antog skulle komma. Tea har skojat lite och frågat förut också men hon har varit lite för liten och man har märkt att det inte varit en seriös fråga liksom. Vi stod i hallen varpå hon helt spontant säger "Mamma, kan inte jag få bli storasyster?" Det högg till i hjärtat direkt hon sa det. Jag sätter mig ner på huk och tar hennes hand. "Gumman, vi har försökt, men det verkar som mamma och pappa inte kan få fler barn. Vi hade jättesvårt att få dig också." Hon ser lite besviket på mig och svarar "åh... men kan jag få bli lillasyster istället då?" Jag pressar fram ett leende och tårarna bränner under ögonlocken. "Lillasyster kan du inte bli eftersom du är född först hjärtat, och det verkar tyvärr som att du inte kommer att få något syskon" Tea tittar nu uppgivet på mig innan hon engergirikt säger "Du och pappa får försöka när ni blir gamlare så kanske det går". Älskade unge, mammas kämpe. What woud I do without you. Mamma önskar av hela mitt hjärta att jag kunde uppfylla din dröm om att få bli storasyster.