DEN DÄR EVIGA LÄNGTAN
Den där eviga längtan, som väldigt få förstår
Den där längtan som äter en inifrån och lämnar kvar ständig värk
Den där jobbiga stressande och hatfulla längtan som man bara vill slänga bort
Den där längtan som envist biter sig fast och bara växer och växer tills det känns som man går sönder
Den där speciella längtan som några efter slit och tårar tillslut slipper
Den där plågande längtan som för vissa stannar kvar i en evighet
Ofrivillig barnlöshet är omöjligt att förstå för dem som inte själv genomgått det. Varje dag, varje minut och varje sekund är jag evigt tacksam för att jag har världens finaste och mest fantastiska dotter bredvid mig. Jag skäms nästan för att jag har barnlängtan igen, jag skäms för att jag hoppas och längtar så efter ett syskon till Tea. Jag kluddrar eventuella namn på ett papper, fast jag inget vet. Jag planerar och hoppas och pratar med mig själv, för att göra det hela lite lättare. Jag tror egentligen att jag mest lurar mig själv. Jag biter ihop och försöker le och gratulera dem som nu får sitt andra barn i min vänskapskrets. Det är svårt. Fast jag varje dag är evigt tacksam och evigt lycklig för Tea så kan jag inte låta bli. Låta bli att undra varför jag, varför man ska genomgå pressen. Undra varför just jag måste bli gravid i en gynstol framför en medelålders manlig läkare, istället för i sängen tillsammans med min käraste. Livet har många frågor men färre svar.
Tack för att du finns i mitt liv älskade dotter. Vi får se om dina frågor efter syskon kan besvaras med glada nyheter någon dag eller inte. Mamma ska försöka, försöka allt hon kan.