HÅRDA KÄNSLOR OCH BRÄNNANDE TÅRAR
Tagit första lutinus tabletten imorse. Ska ta nästa om en stund innan kvällsjobb väntar. Man tänker tillbaka till ivf resan som tillslut blev Tea. Då var jag timis bara och jobbade som jag ville. Vad jag minns så jobbade jag iprincip ingenting alls under tiden jag gick på hormoner. Jag grävde ner mig i böcker dagarna i ända och stängde ute verkligheten. Det hade jag velat göra nu. Man har tryckt känslorna inombords lite för länge nu och jag vet inte hur jag ska kunna släppa ut dem med livets och vardagens måsten. Samtidigt som jag är livrädd för att ivf ska ringa vid tolv på måndag och meddela att ägget inte klarade upptining. Det är något jag inte kan påverka för fem öre, ändå är man livrädd. Tårarna bränner under ögonlocken men dom vill inte tränga igenom och spira ut. Ett sting av illamående ligger över kroppen som grädde på moset av hormonernas biverkningar och vikten på vågen som sakta tickar uppåt. Jag hoppas att detta får ett slut snart, på ett eller annat sätt. Jag behöver få börja om... Bli den jag vill vara.