TANKAR KRING IVF

Tea har nyligen hunnit fylla 2 år, jag har inte bloggat på över ett helt år. Förmodligen har jag inte en enda följare kvar. Men på något sätt har jag ändå saknat bloggen. Saknat att skriva av mig och framförallt saknat alla härliga kommentarer. 
IVF, det stora ämnet och den stora frågan i denna blogg. Som ni säkert vet så kom ju Tea till via IVF. Man står nu och stampar i startgroparna för ett syskon, det känns litegrann som "att vara, eller inte vara" - men ett mail till IVF kliniken har i alla fall skickats ut. Dock har dem semesterstängt till slutet av juli, så vi får se när det blir någon tid bokad så att vi kan få lite mer information. 
Jag hoppades att jag aldrig skulle behöva skicka det mailet, eller ringa det telefonstamalet. Kliniken i Falun har varit fantasiska, men man hade ändå hoppats på att aldrig mer behöva åka dit. Så blev dock inte fallet. Sedan Tea föddes, över 2 år nu, har vi haft oskyddad sex. I vissa fall kan kroppen börja fungera efter en graviditet om man har min diagnos, PCO. Så chansen fanns, även om den var liten, att jag hade kunnat få barn på naturlig väg. Det är såklart att man har hoppats, och med tanke på att jag bara har mens i snitt en gång om året så har man hoppats väldigt länge, även om man inte vågat tro på det. Och sedan ändå känna ett sting av besvikelse när mensen väl kommer, och pågår i evigheter. 
Det första barnet betalar landstinget via IVF, om man bortser från alla dessa resor till Falun (8,5 mil enkel resa för oss) samt medicinerna som direkt landade på högkostnadsskydd, 5000 kr. Vi är uppe i flera flera tusenlappar för det barn som ska vara "gratis" . Och tro mig, det är värt varenda öre. Det som är så otroligt frustrerande är att vissa människor lägger sig med sin partner i sängen och skaffar ett barn utan att betala ett enda öre för själva "tillverkningen". 
Och nu, åter till syskonfrågan. Nu hade vi turen att kunna frysa in två befruktade ägg vilket gör att kostnaden blir betydligt mindre - om det lyckas, än att göra om en hel behandling till. Det är inte ens aktuellt för oss att göra en helt ny behandling, varken jag eller Jonas eller vårat förhållande orkar med det. Det är inga lätta hormoner man har att göra med under en hel behandling och resan är lång och utdragen, det vet ju ni som följt min blogg sedan länge. Så man kan säga att vi har 2 försök på oss att skaffa syskon, om kassan tillåter det. 
Det kostar 12.000 kr per insättning att sätta in ett befruktat ägg, plus resor och de mediciner/hormoner som behövs. Däremot så kan man inte vara säker på att det blir någon insättning heller. Det beror på om ägget klarar att tinas upp. Gör det inte det - får vi ändå betala 3500 kr. 
Så, om första insättningen misslyckas har vi ett ägg kvar, 12.000 kr till. Jag säger det igen - det är värt varenda öre, men man ska kunna ha pengarna också.. Med andra ord kan vi lägga ut över 30.000 kr för båda insättningarna + medicin, bensin osv - och kanske ändå inte lyckas få ett syskon.
Men skulle vi genomgå en riktig behandling igen så kostar själva behandlingen över 30.000 kr. Men det är som sagt inte aktuellt. Vi får istället hålla alla tummar och tår för våra infrysta ägg, och hoppas att det inte handlar om allt för mycket hormoner när det bara är insättning. 

Nu har jag en fråga till er - om det finns några läsare kvar, skulle ni läsa om jag börjar blogga igen? Skulle ni kommentera? Och till er helt nya läsare - läs igenom tidigare inlägg/kategorier för att förstå mer vad denna blogg handlar om. 

Bjuder på två nytagna bilder på min älskade dotter Tea. För snart 3 veckor sedan blev hon hela 2 år. Tiden går så himla fort, det kändes verkligen som det var igår, då man satt och bloggade och grät samtidigt eftersom man inte visste om man någonsin skulle kunna få ett barn. Jag är så otrolig tacksam för denna underbara flicka!