DEN SERIÖSA FRÅGAN SOM JAG ANTOG SKULLE KOMMA

Det var inte igår jag skrev här. För er (om det finns någon) som fortfarande läser så, vi lever och vi mår bra. Om man nu kan sammanfatta det så kort och tråkigt. Första snön har landat och ligger kvar än. Julen närmar sig, Tea har hunnit fylla 4 år. Herregud vad tiden går fort egentligen. Jag tog lite bilder på Tea ute i snön för någon dag sedan. Bjuder på en av dem för att liva upp inlägget lite. Min finaste älskade dotter, mitt allt, mitt universum. Varför behöva liva upp inlägget kanske ni tänker? I förgår fick jag den seriösa frågan som jag antog skulle komma. Tea har skojat lite och frågat förut också men hon har varit lite för liten och man har märkt att det inte varit en seriös fråga liksom. Vi stod i hallen varpå hon helt spontant säger "Mamma, kan inte jag få bli storasyster?" Det högg till i hjärtat direkt hon sa det. Jag sätter mig ner på huk och tar hennes hand. "Gumman, vi har försökt, men det verkar som mamma och pappa inte kan få fler barn. Vi hade jättesvårt att få dig också." Hon ser lite besviket på mig och svarar "åh... men kan jag få bli lillasyster istället då?" Jag pressar fram ett leende och tårarna bränner under ögonlocken. "Lillasyster kan du inte bli eftersom du är född först hjärtat, och det verkar tyvärr som att du inte kommer att få något syskon" Tea tittar nu uppgivet på mig innan hon engergirikt säger "Du och pappa får försöka när ni blir gamlare så kanske det går". Älskade unge, mammas kämpe. What woud I do without you. Mamma önskar av hela mitt hjärta att jag kunde uppfylla din dröm om att få bli storasyster. 

TÖMMA HJÄRNAN PÅ TANKAR

Hundrafemtio år sedan jag bloggade här (typ) och jag har ingen aning om någon ens läser. Men just idag kände jag verkligen för att skriva av mig, bara vräka ner alla hjärnans tankar i text. Eftersom jag har mycket lättare att utrycka mig på detta vis än att prata med folk på riktigt. 
 
Tea har hunnit haft 3års kalas i sommar, gud vad tiden går fort! I december blir hon 3,5 år. Bifogar en liten bild från kalaset längst ner. Älskar henne så att det verkligen gör ont i hjärtat ibland och är så tacksam för att vi fick sätta ett namn på "den efterlängtade" nämligen Tea. Tyvärr eller vad man säger så är hon verkligen pappas flicka och kan verkligen stört grina om det visar sig att jag ska läsa godnatt-sagan istället för pappa. Det är även pappa hon helst kramar och sitter i knät hos osv. Det är väl kanske därför som min längtan efter syskson är större än Jonas längtan. 
 
Det är väl det som gör det så jobbigt också, att varken jag eller Jonas vet helt säkert om vi vill ha ett till barn och om vi nu vill det, när vi vill ha det. Problemet är att vi inte kan välja, för tiden tickar på. Vi har två befruktade infrysta ägg på IVF i Falun. Dom är infrysta till september 2017, innan dess måste vi ha hunnit prova minst ett, helst hinna prova båda om det första inte skulle fungera. Jag hatar att behöva ha tidspress när det gäller barn! Men om vi inte försöker med dom befruktade äggen så är det helt ny behandling som gäller, det vill säga en kostnad på över 30 000 kr. Det är inget som är aktuellt för varken mig eller Jonas, inte ekonomiskt men inte heller psykiskt eller fysiskt. Vi orkar helt enkelt inte med en till behandling och har redan för ett par år sedan bestämt att vi inte kommer göra någon ny behandling, framförallt Jonas orkar nog inte med alla dessa hormonsprutor igen (lägg på tusen gånger värre effekt än gravid hormoner). Men det gör också att man blir så himla... frustrerad, tom... arg.. ledsen. Allt på samma gång. Varför ska massa tusenlappar och hormonsprutor behöva sätta stopp för - och bestämma tidpunkt, när jag vill ha mitt andra barn. Varför ska det behöva bestämma om jag överhuvudtaget kommer få ett till barn eller inte.
Missförstå mig inte - jag är så otroligt tacksam för Tea och om det slutar med att det inte blir något syskon så kommer jag ändå vara evigt tacksam att vi har henne. Men jag har själv växt upp med en bror och jag är så glad, speciellt idag, att jag har honom. Jonas skulle ha haft en storebror som tyvärr inte finns i livet och jag vet också att han saknar syskon även om han klarat sig bra själv såklart. Men det är tungt för honom att bära allt själv när det gäller tex. sjukdom hos hans föräldrar och storken som hans mamma fick för 2 år sedan som gör att hon inte kan prata idag. Jag vet också att Tea frågar och funderar för många kompisar på dagis har större syskon eller börjar få yngre syskon nu i denna ålder. När hon ställer frågor har jag svårt att svara...
 
Mina vänner som har barn i Teas ålder börjar få sitt andra barn nu och jag lovar er att min barnlängtan är påslagen igen. Absolut inte på samma sätt som innan vi hade Tea, men den finns där, och den gör ont. Att sätta in ett befruktat ägg kostar ungefär 15 000 kr och det är lite tufft i vår ekonomi med en fast lön och hus. Skulle det inte fungera är det 15 000 till. Självklart är det värt alla pengar i världen, men man ska ha dom också. Om äggen inte ens skulle klara att tinas upp, det vill säga inte en enda chans att bli gravid, så kostar det oss ändå 4000 att bara "plocka upp" dom ur frysen så att säga. Jag hatar pengar, jag hatar att dom ska bestämma så jävla mycket.
 
Jag vet inte riktigt vad jag fick ut av detta inlägg heller men jag fick i alla fall skriva av mig lite. Nu vet ni vart mina tankar kretsar. Sedan kryper höstmörkret på och varken jag eller Jonas har varit oss själva sista tiden. Jag älskar mitt jobb som hälso informatör men just nu orkar jag inte ens engagera mig. Jag hoppas att utbildningen i globen i helgen ska få mig på bättre humör. Ha det fint läsare och kommentera gärna om det är så att ni fortfarande läser och vill att jag försöker blogga. Ska tilläggas att våran nya familjemedlem som jag skrev om nedan tyvärr fått flytta tio mil ifrån oss. Eller tyvärr egentligen fel ord för han har det så himla bra hos sin nya ägare! Jag kunde inte önska ett bättre liv åt honom. Han kunde inte bo kvar hos oss pga. att jag fick allergi av någon konstig anledning då jag bott med den hundrasen halva mitt liv utan problem. Men det var väl någon mening med det, för han har det bättre nu. Men han är saknad lilla vovven! Jag vet att jag för nått år sedan skrev och tog upp det här med IVF och att jag hade mailat dem. Men vi avbröt det hela då, det var inte riktigt rätt tid i livet för oss då. 
 
 

TANKAR KRING IVF

Tea har nyligen hunnit fylla 2 år, jag har inte bloggat på över ett helt år. Förmodligen har jag inte en enda följare kvar. Men på något sätt har jag ändå saknat bloggen. Saknat att skriva av mig och framförallt saknat alla härliga kommentarer. 
IVF, det stora ämnet och den stora frågan i denna blogg. Som ni säkert vet så kom ju Tea till via IVF. Man står nu och stampar i startgroparna för ett syskon, det känns litegrann som "att vara, eller inte vara" - men ett mail till IVF kliniken har i alla fall skickats ut. Dock har dem semesterstängt till slutet av juli, så vi får se när det blir någon tid bokad så att vi kan få lite mer information. 
Jag hoppades att jag aldrig skulle behöva skicka det mailet, eller ringa det telefonstamalet. Kliniken i Falun har varit fantasiska, men man hade ändå hoppats på att aldrig mer behöva åka dit. Så blev dock inte fallet. Sedan Tea föddes, över 2 år nu, har vi haft oskyddad sex. I vissa fall kan kroppen börja fungera efter en graviditet om man har min diagnos, PCO. Så chansen fanns, även om den var liten, att jag hade kunnat få barn på naturlig väg. Det är såklart att man har hoppats, och med tanke på att jag bara har mens i snitt en gång om året så har man hoppats väldigt länge, även om man inte vågat tro på det. Och sedan ändå känna ett sting av besvikelse när mensen väl kommer, och pågår i evigheter. 
Det första barnet betalar landstinget via IVF, om man bortser från alla dessa resor till Falun (8,5 mil enkel resa för oss) samt medicinerna som direkt landade på högkostnadsskydd, 5000 kr. Vi är uppe i flera flera tusenlappar för det barn som ska vara "gratis" . Och tro mig, det är värt varenda öre. Det som är så otroligt frustrerande är att vissa människor lägger sig med sin partner i sängen och skaffar ett barn utan att betala ett enda öre för själva "tillverkningen". 
Och nu, åter till syskonfrågan. Nu hade vi turen att kunna frysa in två befruktade ägg vilket gör att kostnaden blir betydligt mindre - om det lyckas, än att göra om en hel behandling till. Det är inte ens aktuellt för oss att göra en helt ny behandling, varken jag eller Jonas eller vårat förhållande orkar med det. Det är inga lätta hormoner man har att göra med under en hel behandling och resan är lång och utdragen, det vet ju ni som följt min blogg sedan länge. Så man kan säga att vi har 2 försök på oss att skaffa syskon, om kassan tillåter det. 
Det kostar 12.000 kr per insättning att sätta in ett befruktat ägg, plus resor och de mediciner/hormoner som behövs. Däremot så kan man inte vara säker på att det blir någon insättning heller. Det beror på om ägget klarar att tinas upp. Gör det inte det - får vi ändå betala 3500 kr. 
Så, om första insättningen misslyckas har vi ett ägg kvar, 12.000 kr till. Jag säger det igen - det är värt varenda öre, men man ska kunna ha pengarna också.. Med andra ord kan vi lägga ut över 30.000 kr för båda insättningarna + medicin, bensin osv - och kanske ändå inte lyckas få ett syskon.
Men skulle vi genomgå en riktig behandling igen så kostar själva behandlingen över 30.000 kr. Men det är som sagt inte aktuellt. Vi får istället hålla alla tummar och tår för våra infrysta ägg, och hoppas att det inte handlar om allt för mycket hormoner när det bara är insättning. 

Nu har jag en fråga till er - om det finns några läsare kvar, skulle ni läsa om jag börjar blogga igen? Skulle ni kommentera? Och till er helt nya läsare - läs igenom tidigare inlägg/kategorier för att förstå mer vad denna blogg handlar om. 

Bjuder på två nytagna bilder på min älskade dotter Tea. För snart 3 veckor sedan blev hon hela 2 år. Tiden går så himla fort, det kändes verkligen som det var igår, då man satt och bloggade och grät samtidigt eftersom man inte visste om man någonsin skulle kunna få ett barn. Jag är så otrolig tacksam för denna underbara flicka!