BOLLEN ÄR I RULLNING

Som vanligt så är jag lite dålig på att blogga men jag ska försöka bli bättre på den fronten! Jag lovar, jag ska verkligen försöka. Det vill säga - om det nu är så att ni vill följa denna resa också? 
I helgen som var låg jag och Jonas vaken till två på natten och pratade om IVF och syskon. Tillslut var vi båda i alla fall eniga om att vi gärna vill ha ett till barn om det går och att vi vill hinna testa båda våra befruktade ägg innan dom "går ut" så att säga. Så i veckan skickade jag iväg ett mail till IVF igen, lite mer säker på min sak den här gången. I onsdags ringde dom upp mig och jag berättade att vi gärna ville träffas och få mer info om hur insättning av befruktat ägg går till. Först tyckte barnmorskan på IVF att vi kunde ta det över telefon men när jag berättade om att jag haft mycket problem med konstiga blödningar senaste månaderna så ville hon träffas och göra ultraljud istället (tillbaka till gynstolen...) Jag har nämligen blödit flera månader i sträck, kanske slutat någon kort period men ja. På slutet har jag blivit van att konstant ha binda/tampong. Kontaktade gyn i somras någon gång pga. detta problem och träffades. Barnmorskan där proppade på mig nuvaring (preventivmedel) och tyckte att de skulle lösa mitt problem. Med tanke på min resa så förstår ni säkert varför jag inte riktigt var med om dem noterna men jag kände mig varken sedd eller hörd av sjukvården då så jag gick hem och blödde vidare. Har även provat med naturliga hormoner, en progesteron salva. Men inget har riktigt funkat, är först för drygt en vecka sen som blödningarna har gett med sig och inte verkat vilja komma tillbaka hittills iaf. 

Så vi fick faktiskt tid väldigt fort på IVF, igår 11.30 fick vi tid. Dom tog blodprov på mig (sjuksköterskan lyckades på första försöker, kredit till henne!) och sedan fick vi träffa läkaren. Det är en ny läkare nu då den vi hade har gått i pension. Men han verkade i alla fall bra den vi pratade med nu. Han berättade lite mer in insättning av ägg, det handlar fortfarande om hormoner men i alla fall inte i lika stor utsträckning som vanlig behandling. Sen gjorde han ultraljud och det gick ganska bra det också, även om det aldrig känns bra eller bekvämt att krypa upp i den där "stolen". Men han såg något som bekymmrade honom och som såhär i efterhand gör mig ännu mer förbryllad hur sjukvården kunde behandla mig så som dom gjorde i somras. Jag har förmodligen polyper i livmodern. Googla om ni inte vet vad det är. Kort och gott små vårtor/blåsor (tumörer) som oftast är godartade men som i värsta fall leder till livmoderhalscancer och som oftast innebär sterilitet under tiden man har polyperna. Polyper orsakar hormon rubbning i stor grad så det förklarar mina konstiga blödningar senaste tiden. Så det känns såhär i efterhand som att det var någon liten "ängel" som satt på min axel och sa åt mig att det var dags att besöka IVF nu. För hjälp i vanliga vården fick man ju i alla fall inte.. 
Men läkaren hade svårt och se också då jag fortfarande har en tjock slemhinna (jag har alltså blödit utan nytta egentligen, typ, utan att få ut slemhinnan). Så jag är glad att jag nu sedan 2 år tillbaka jobbar som hälso informatör och äter unik fiskolja blandad med olivolja samt konsttillskott med alla vitaminer och mineraler. Annars hade jag nog förmoligen varit vääldigt trött nu med tanke på alla blödningar och dessutom så vet man ju faktiskt inte om jag redan hade suttit här med cancer då också (fiskoljan minskar risken för det). Så jag tackar gudarna för det!
Samtidigt som det känns tur och skönt att man upptäckt detta så blir man samtidigt såhär.. ja. Tom och hopplös inombords. Det känns som det alltid ska komma upp någonting i vägen när det gäller barn i vår familj. Hursomhelst så är bollen i rullning nu. På måndag ska jag börja med provera tabletter, några av er kanske till och med minns att det är tabletter som framkallar kontrollerad mens. Jag ska äta dem tabletterna i tolv dagar sedan invänta blödning, ringa IVF på blödningsdag 1 och sedan ta Letrozol tabletter för att försöka framkalla ägglossning. Det är liknande tabletter som pergotime som jag åt förut som inte fungerade, så jag är mycket skeptisk till att detta ska funka. Men läkaren ville ändå att vi provar detta först 2 gånger, först nu med lägre dos sen en gång med högre dos om första gången inte funkar. Detta för att jag är äldre nu och även varit gravid en gång så det kan funka. Skulle det inte funka blir det hormon sprutor igen och det är mycket jobbigare så tro mig jag håller tummarna att detta funkar men som sagt, jag är skeptisk med tanke på min historia. På dag tolv blir det ultraljud för att se om ägglossning bildats. I samband med detta, som jag förstod, ska dom även få bort polyperna med koksalt. Dessa måste tas bort innan insättning av ägg kan göras då det stör. Sedan efter dem tagits bort så måste jag genom gå en till mens innan insättning får göras och en till omgång med Letrozol, så första gången är egentligen mest en provomgång. Så snabbt räknat så blir insättning av ägg tidigast i januari. Så snälla ni håll tummarna för att Letrozol tabletterna funkar, håll tummarna för att polyperna försvinner som dom ska och att jag slipper "men" av dom, håll tummarna att insättning av ägg går bra och håll tummarna för ett syskon till Tea! Kommentera gärna om ni vill följa denna IVF resa, kampen om ett syskon. Kram på er!
 
 
Mormor

Tack för att du underrättar oss er situation. Självklart håller vi tummarna att Tea skall få syskon samtidigt som det blir jobbigt innan ni vet hur det går. Kommer att följa bloggen, du skriver så himla bra och utförligt. Ha det gott så länge tills vi hörs igen, KRAMAR till er TRE

Svar: Tack kära mormor <3
RONJA LINDBERG , 25 ÅR